Titel: Prinsessan Ja! Författare: Patrik Stigsson
Serie: Grybbingdalen, #1
Antal sidor: 192
Förlag: Universum Noll
Utgivningsår: 2014
Kan tex köpas här: Adlibris Bokus Grybbingdalen
Tack till Patrik Stigsson för recensionsexemplaret!
Möt prinsessan Ja!, trollkarlen Yod Rebusz, mästertjuven Zingus Fingus, Bitso Batso, Rakel Packa och förstås de båda fruktgrybbingarna Polp och Davvad i detta härligt sprudlande äventyr, som inte liknat något du tidigare läst.
Prinsessan Ja! är en gripande och annorlunda sago-fantasy i samma anda som Tove Janssons böcker om Mumintrollen och Marten Toonders Tom Puss . En bok som föräldrar och barn kan läsa tillsammans.
När jag fick förfrågan om att läsa och recensera Prinsessan Ja!, tackade jag genast ja, eftersom det lät väldigt spännande med en sagoinspirerad middle-grade fantasy med en ovanliga och för mig ny varelse vid namn fruktgrybbing i huvudrollen. Fruktgrybbingarna är små söta varelser som bor i frukttorn djupt inne i Rovskogen. De lever på frukten de odlar i sina torn och hatar allt som har med problemlösning att göra. Vatten är heller ingen favorit och de är riktiga livsnjutare som helst tar dagen som den kommer.
Jag gillar fruktgrybbingarna och tycker att det är roligt med en helt ny varelse. Utöver grybbingar finns det även trollkarlar, enhörningar, talande djur och prinsessor. Ganska typiska karaktärer för en sagofantasy, men Stigsson har lagt till en tvist till allt vilket gör att det känns nytt och spännande i alla fall. Även historien känns nytänkande och den liknar inte något som jag läst tidigare.
Historien bjuder på många knasiga och fartfyllda äventyr. Det är aldrig en lugn stund och oväntade vändningar och intressanta sidospår finns det många av. Trots det har jag ändå svårt för att fastna riktigt för berättelsen och karaktärerna. Trots tempot blir jag uttråkad och börjar titta efter hur långt det är kvar, vilket aldrig är ett bra tecken. Det är något som saknas för att fånga mig helt, men jag kan inte komma på exakt vad det är som saknas. Det är synd för jag tycker verkligen om idén bakom boken. Det finns potential och vissa delar är riktigt bra, men tyvärr räcker det inte hela vägen för mig.
Språket i boken är väldigt påhittigt och jag tycker om att det finns ett eget litet språk som grybbingarna använder och som ofta är kopplat till deras favoritmat - frukt och bär. Till exempel: Jag är citron, att ha ett honungshjärta och må äppelmos. Det är väldigt gulligt med det där uttrycken och det hela känns väldigt mycket grybbing. Det är inte alltid det fungerar med påhittade uttryck/språk, men i det här fallet fungerar det alldeles utmärkt och ger det där lilla extra till historien.
Språket i sin helhet har jag tyvärr lite mer svårt för. Det känns lite för komplicerat och för vuxet för den tilltänkta målgruppen. Jag tycker inte heller att stilen riktigt går hand i hand med historien. Språkstilen kanske var ett medvetet val av författaren, men personligen tycker jag inte att det fungerar. Jag hade önskat en lite snällare och varmare ton och färre komplicerade ord. Jag reagerade också på att det fanns en hel del "fula" ord, som jag inte tycker borde vara med alls. Både för att det inte alls känns rätt för historien, men också för att jag inte tycker att det är lämpligt att använda den typen av ord i en bok riktad till en ung målgrupp. Det är förstås en smaksak, men jag reagerade väldigt starkt vid vissa ord, till exempel slyna. Det kändes helt enkelt väldigt fel och onödigt.
Jag gillar fruktgrybbingarna och tycker att det är roligt med en helt ny varelse. Utöver grybbingar finns det även trollkarlar, enhörningar, talande djur och prinsessor. Ganska typiska karaktärer för en sagofantasy, men Stigsson har lagt till en tvist till allt vilket gör att det känns nytt och spännande i alla fall. Även historien känns nytänkande och den liknar inte något som jag läst tidigare.
Historien bjuder på många knasiga och fartfyllda äventyr. Det är aldrig en lugn stund och oväntade vändningar och intressanta sidospår finns det många av. Trots det har jag ändå svårt för att fastna riktigt för berättelsen och karaktärerna. Trots tempot blir jag uttråkad och börjar titta efter hur långt det är kvar, vilket aldrig är ett bra tecken. Det är något som saknas för att fånga mig helt, men jag kan inte komma på exakt vad det är som saknas. Det är synd för jag tycker verkligen om idén bakom boken. Det finns potential och vissa delar är riktigt bra, men tyvärr räcker det inte hela vägen för mig.
Språket i boken är väldigt påhittigt och jag tycker om att det finns ett eget litet språk som grybbingarna använder och som ofta är kopplat till deras favoritmat - frukt och bär. Till exempel: Jag är citron, att ha ett honungshjärta och må äppelmos. Det är väldigt gulligt med det där uttrycken och det hela känns väldigt mycket grybbing. Det är inte alltid det fungerar med påhittade uttryck/språk, men i det här fallet fungerar det alldeles utmärkt och ger det där lilla extra till historien.
Språket i sin helhet har jag tyvärr lite mer svårt för. Det känns lite för komplicerat och för vuxet för den tilltänkta målgruppen. Jag tycker inte heller att stilen riktigt går hand i hand med historien. Språkstilen kanske var ett medvetet val av författaren, men personligen tycker jag inte att det fungerar. Jag hade önskat en lite snällare och varmare ton och färre komplicerade ord. Jag reagerade också på att det fanns en hel del "fula" ord, som jag inte tycker borde vara med alls. Både för att det inte alls känns rätt för historien, men också för att jag inte tycker att det är lämpligt att använda den typen av ord i en bok riktad till en ung målgrupp. Det är förstås en smaksak, men jag reagerade väldigt starkt vid vissa ord, till exempel slyna. Det kändes helt enkelt väldigt fel och onödigt.
Sammanfattat är Prinsessan Ja! är en mysig äventyrsberättelse i sagoanda som sticker ut genom sina många nya och intressanta varelser och platser. Det är fartfyllt, roligt och sådär lite lagom spännande. Med ett litet minus för språket, som jag inte riktigt känner passar historien, är det ändå en bok som jag kan rekommendera om du vill ha en snabbläst fantasy med sagoinfluenser, som inte liknar något som du läst tidigare.
//Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar