Of Ice and Snow

Titel: Of Ice and Snow
Författare: Amber Argyle
Serie: Fairy Queens
Antal sidor: 153
Utgivningsår: 2015

Kan tex köpas här: Amazon

Tack till Amber Argyle för recensionsexemplaret! 

Otec thought destiny forgot him…

The middle child of the clanchief, Otec is the overlooked son in an overflowing house. He dreams of escape and adventure, so when a mysterious stranger offers both, he doesn’t need persuading. But when his faraway village comes under attack, Otec will do anything to save the people he loves. Cut off from his nation, he must trust a foreign woman with a dubious past as they race to save his clan. But nothing is what it seems, and Otec may have to trust his enemy if he is to become the leader he was never meant to be.


Destiny is not always kind.




Of Ice and Snow är en prequel novell till Winter Queen, första boken i Fairy Queens serien, och den handlar om Ilyennas föräldrar - Otec och Matka. Jag har faktiskt inte läst Winter Queen ännu, men det hindrade mig inte från att älska Of Ice and Snow. Med andra ord; det går alldeles utmärkt att läsa prequel-novellen utan att man har läst någon av de andra böckerna i serien. Men om man redan har läst alla böcker som finns ute är den här novellen ett trevligt komplement som ger en djupare förståelse för bakgrundshistorien i serien. 

Of Ice and Snow startar lite långsamt, och det tog ett tag innan jag kom in i boken och fick en känsla för historien och huvudkaraktärerna, men ett par kapitel in så var jag helt fast. Tempot trappades upp och från den stunden var det nonstop action ändå till slutet, i typisk Amber Argyle stil. Hon är otroligt duktig på att skriva fängslande böcker som är omöjliga att lägga ifrån sig. 

Även om Ice and Snow innehåller en hel massa action, har den också ett djupare plan och tar med en med på en känslomässig berg- och dalbana. Historien om Otec och Matka är vacker, men också hjärtekrossande. Jag grät ögonen ur mig under vissa scener och precis som med Summer Queen och Of Fire and Ash lyckades den både krossa mitt hjärta och göra mig helt lycklig. Det är det som Argyle gör bäst. Hon gör dig löjligt glad för att sedan krossa din själ. Nästan i alla fall. Men jag tycker ju om när en bok lyckas ge en all the feels, så jag klagar inte.   

Historien skiljer sig en aning från Argyles tidigare böcker eftersom den är skriven ur den manliga huvudpersonen Otecs PoV. Det var uppfriskande eftersom jag personligen inte läser speciellt många böcker skrivna ur en mans PoV (men har faktiskt blivit fler nu på senare tid). Inte för att jag inte vill, utan helt enkelt bara för att de flesta YA-böcker som jag får tag på är skrivna ur en flicka/kvinnas perspektiv. Det är dock alltid trevligt med en mix och jag tycker att Argyle hanterar det nya perspektivet bra. Otecs röst känns autentisk och jag tycker om att läsa ur hans perspektiv. Jag tycker också om att jag får en tydlig bild av den kvinnliga huvudpersonen, Matkas, liv också trots att jag aldrig får läsa något ur hennes perspektiv. Det är väldigt skickligt gjort. 

Det som jag tycker mest om med novellen (och antagligen mest för att jag inte hunnit läsa Winter Queen än) är att man får ett helt nytt perspektiv på konflikten i serien. I Of Fire and Ash och Summer Queen, får man historien berättad från the Idarans perspektiv och tar följaktligen deras sida. Det som de fått gå igenom är hemskt och jag vill inget annat än att de ska klara sig ur konflikten oskadda. Jag skulle inte säga att jag hatade the Clansmen, men jag tyckte inte att de var särskilt snälla personer så som de höll på - invaderade land som inte var deras, mördade och låtsades som om de var härskare över hela världen. I Of Ice and Snow får vi istället läsa ur the Clansmens perspektiv och rollerna är plötsligt helt ombytta. Det är the Idarnas som mördar och tar land som inte är deras. Och the Clansmen verkar vara de snällaste personerna i världen. Som jag älskar när man får se båda sidor av en konflikt. Det blir så tydligt hur extremt dumt och meningslöst det är med krig - att det bara leder till förstörelse och hemskheter. Mitt hjärta gråter för både the Clansmens och the Idarans och jag hoppas att den tredje och sista boken ger båda sidor ett lyckligt slut. Så lyckligt som det nu kan bli i alla fall och att det innebär slutet på deras strider. 

Jag blev inte lika förälskad i Of Ice and Snow som jag blev i den andra prequel-novellen i serien, Of Fire and Ash, men jag tycker fortfarande ett det är en väldigt bra novell. Den har så många lager och trots att det endast är en novell (en ganska lång sådan dock) har den precis lika mycket historia som en vanlig bok. Den är snabbläst, actionfylld, spännande och tar med en på en känslofylld resa. Jag rekommenderar den verkligen och oavsett om du läst Argyles tidigare böcker eller inte är jag säker på att den kommer få dig att vilja läsa mer, mer, mer. 

Favoritcitat

//Frida