Eld

Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Serie: Engelsfors, #2
Antal sidor: 634
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012

Kan tex köpas här: Bokii

Varning för spoilers i beskrivningen! 

De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse.

Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Jag blev, till skillnad från många andra, aldrig särskilt imponerad av Cirkeln, första boken i Engelsforstrilogin. Jag tyckte att karaktärerna var för stereotypiska och slutet var en stor besvikelse. Jag hade väntat mig något episkt, men fick något helt annat. Jag hade faktiskt inte tänkt läsa fortsättningen över huvud taget, men så fick jag möjlighet att lyssna på den som ljudbok, och oj vad glad jag är för att jag gjorde det. Eld är nämligen mycket, mycket bättre. 

De första hundra sidorna var lite långsamma, men när jag kommit förbi dem blev det både väldigt spännande och intressant. Särskilt sista halvan av boken är otroligt spännande. Det är så att man knappt kan sitta still och jag kan tänka mig att sidorna hade flugit förbi i ett rasande tempo om det inte varit så att jag lyssnat på ljudbok. Det är nämligen ganska svårt att få uppläsaren att läsa snabbare bara för att man själv knappt kan vänta på att få reda på vad som ska hända härnäst. 

Karaktärerna var något som jag blev besviken på i första boken. Dels för att de var stereotypiska, dels för att jag hade svårt att hålla isär deras berättarröster. Inget av detta var något problem i Eld. Man får lära känna tjejerna på ett mycket djupare plan vilket gör att det inte alls är några problem med de olika berättarrösterna. Det känns snarare väldigt naturligt och självklart att det ska vara många berättarröster. I och med att vi får lära känna karaktärerna mycket mer försvinner också det stereotypiska mer och mer. Ida, som jag inte alls tyckt om i första boken, gled snabbt upp som en ny favorit och även Vanessas berättarröst fastnade jag mycket för.

Något jag tycker mycket om med boken är blandningen av övernaturligt och vardag. Det kan lätt bli tråkigt att bara läsa om vardagliga händelser och problem, även om det ökar igenkänningsfaktorn, men med magin i bakgrunden blir även de partierna intressanta och roliga att följa. 

Eld har en betydligt mörkare ton än Cirkeln och redan från början förstår man att något är väldigt fel i Engelsfors. Vissa scener är så obehagliga att jag fick riktigt ont i magen. Strandberg och Elfgren har lyckats väldigt bra med att skildra föreningen Postitiva Engelsfors och hur den sakta men säkert får ett starkare grepp om staden. Det kryper i kroppen varje gång föreningen eller dess ledare nämns och man vill hoppa in i boken och ruska om stadens invånare för att få dem att öppna ögonen. 

Slutet var, tyvärr, precis som i Cirkeln lite av en besvikelse. Det kändes så ologiskt. Ni som har läst boken förstår säkert vad jag menar. Jag kan inte direkt gå in på detaljer eftersom jag inte vill spoila er som inte läst Eld ännu, men jag kände att jag hade velat ha en bättre förklaring till det hela. 

Sammanfattat kan jag säga att jag blev positivt överraskad av Eld. Den var både spännande och otroligt fängslande. Så, ni som bestämt er för att inte läsa Eld eftersom ni inte fastnade för Cirkeln, ge den en chans. Jag tror inte att ni kommer att ångra er. Nu ser jag väldigt mycket fram emot den avslutande delen, Nyckeln, som läpps i november i år. Tills dess ska jag ta mig en titt på seriealbumet, Berättelser från Engelsfors, som tillhör serien. 

// Frida