Seraphina

Titel: Seraphina

Författare: Rachel Hartman

Serie: Seraphina, #1

Antal sidor: 451

Förlag: Random House 

Utgivningsår: 2012

Four decades of peace have done little to ease the mistrust between humans and dragons in the kingdom of Goredd. Folding themselves into human shape, dragons attend court as ambassadors, and lend their rational, mathematical minds to universities as scholars and teachers. As the treaty's anniversary draws near, however, tensions are high.

Seraphina Dombegh has reason to fear both sides. An unusually gifted musician, she joins the court just as a member of the royal family is murdered—in suspiciously draconian fashion. Seraphina is drawn into the investigation, partnering with the captain of the Queen's Guard, the dangerously perceptive Prince Lucian Kiggs. While they begin to uncover hints of a sinister plot to destroy the peace, Seraphina struggles to protect her own secret, the secret behind her musical gift, one so terrible that its discovery could mean her very life.

In her exquisitely written fantasy debut, Rachel Hartman creates a rich, complex, and utterly original world. Seraphina's tortuous journey to self-acceptance is one readers will remember long after they've turned the final page.

Jag har alltid älskat drakar, men tyvärr har inga drakböcker jag läst på senare tid varit särskilt bra. Senast läste jag Firelight av Sophie Jordan, och blev besviken både på drakarna och historien. När jag började läsa Seraphina var jag därför ganska rädd för att det skulle bli samma sak med den. Men jag hade inte behövt oroa mig. Seraphina var riktigt, riktigt bra. Helt klart en ny favorit. Jag vet att jag har sagt det om många böcker den senaste tiden, men det är okej att ha många favoriter. Det tycker i alla fall jag. 

Letar du efter en actionfylld bok är nog inte Seraphina det rätta valet då Hartman lägger mycket kraft på att presentera världen, karaktärerna, drakarna osv. Det tar lång tid innan det börjar hända saker och det är faktiskt inte förrän på slutet som det blir verkligt spännande. På senare tid har jag märkt att jag börjat gilla den typen av upplägg allt mer. Alltså böcker som har en långsam början och tar god tid på sig att presentera världen och karaktärerna. På något sätt känns det som om jag får ett starkare band till boken då. Man hinner bygga upp relationer till karaktärerna och påverkas då mer av händelser längre fram i boken och man lär känna världen utan och innan så att man inte blir förvirrad när tempot höjs mot slutet. 

Ofta när jag läser drakböcker blir jag besviken på själva drakarna. De är liksom aldrig så som jag förväntar mig att de ska vara. Min och författarens bild krockar helt enkelt. Särskilt när det gäller drakar som kan anta männsikoform. Men med Seraphina var det annorlunda. Jag älskar Hartmans drakar, både i drak- och människoform. Det känns så rätt. Äntligen har jag hittat mina drakar! 

Något annat som jag älskar är sättet som boken är skriven på. Det är så vackert komponerat alltihop och jag älskar att det krävs stor koncentration för att hänga med. Det går verkligen inte att skumläsa den här boken. Flera gånger var jag tvungen att läsa om en sida eller två för att vara säker på att jag förstått allt och inte missat något. Sådant älskar jag. Det är tydligt att Hartman lagt mycket kraft vid att få till de perfekta formuleringarna, utan att det känns tillkrånglat och fånigt. 

Hartman är inte bara duktig på att formulera meningar, utan också på att skapa älskvärda karaktärer och en spännande värld. Jag älskar kungariket Goreddi och vill aldrig lämna. Det finns så mycket att upptäcka och lära sig, och Hartman presenterar allt på ett sådant smart sätt. Det är inte sida efter sida med långa beskrivningar, utan allt är invävt i själva historien. Det är svårt att beskriva, men ni kommer att förstå om ni läser den. 

Jag fastnade för huvudkaraktären Seraphina direkt. Hon är modig, envis och godhjärtad. Seraphinas "lärare" Orma och prins Lucian gillade jag också från första början. Prinsessan Glisselda hade jag lite problem med i början, men hon växte verkligen under historiens gång och hon är ett bra exempel på hur stora förändringar en karaktär faktiskt kan genomgå under bara några hundra sidor. Glisselda är helt klart den intressantaste karaktären om man ser till karaktärsutveckling.

Jag skulle kunna prata på i evigheter om den här boken, men jag hoppas att jag sagt tillräckligt för att få er nyfikna på boken. Jag vill ju inte spoila något, och risken för det är stor om jag fortsätter. Tycker du om drakar, fantasyvärldar och inte har något emot ett lite långsammare tempo kan jag nästan garantera att detta är en bok för dig. 

Favoritcitat

“Sometimes the truth has difficulty breaching the city walls of our beliefs. A lie, dressed in the correct livery, passes through more easily.”

“We were all monsters and bastards, and we were all beautiful.”

// Frida