Dubbelgångare

Titel: Dubbelgångare (eng. Double) 
Författare: Jenny Valentine
Serie: -
Antal sidor: 304
Förlag: Atrium förlag
Utgivningsår: 2013

TVÅ POJKAR.
EN IDENTITET.

Chap är på rymmen när han ser bilden av den försvunne Cassiel Roadnight och upptäcker att de är identiskt lika. Han bestämmer sig för att ta Cassiels plats och få den familj han alltid saknat.

Familjen blir överlycklig när en något förändrad Cassiel återvänder två år efter försvinnandet. Men Chap blir snart varse att han inte är den enda som bär på en mörk hemlighet. För vad har egentligen hänt med den riktige Cassiel?

Jag har tidigare läst Hitta Violet Park och Tio Stationer av samma författare och jag tyckte om dem. Inga nya favoritböcker, men det var trevlig läsning. Dubbelgångare är ganska lik de andra två, både till stilen och handlingen och även den hamnar någonstans i mitten på betygsskalan. Det är ingen "wow"-bok, men den är inte dålig heller. Det är mysig läsning helt enkelt. 

Jag tycker väldigt mycket om konceptet i den här boken - kille som tar annan killes identitet - och den har stor potential att bli hur bra som helst, men tyvärr tycker jag inte att Valentine lyckas göra det tillräckligt intressant och spännande. Det tog inte lång tid för mig att lista ut mysteriet och sedan blev det bara en lång väntan på att huvudpersonen också skulle göra det. Visst kunde jag inte vara helt säker, men spänningen som skulle funnits där försvann då jag redan tyckte att jag hade listat ut allt, vilket jag också hade. 

Även om jag tyckte att mysteriet i boken var väldigt förutsägbart, tyckte jag om att läsa om hur Chap anpassade sig till Cassiels liv. Problemen som uppstod i och med att han inte var Cassiel och därför inte hade an aning om många saker som han egentligen borde ha vetat. Det var faktiskt intressant och jag hade gärna sett att Valentine utforskade det hela mer istället för att lägga fokus på mysteriet.

Något annat jag tyckte om var att läsa om Chaps liv innan han blev Cassiel. De bitarna var snyggt invävda i nutidsberättelsen och höll historien vid liv när det "stod stilla" i huvudstoryn. Jag tycker också om Valentines sätt att skriva. Det är kortfattat och enkelt, vilket gör att sidorna flyger förbi. Det är synd att hon inte lyckas få till historien lika bra som språket, för om hon hade lyckats med det tror jag att det hade kunnat bli hur bra som helst.  

Sammanfattat är Dubbelgångare en trevlig, snabbläst bok med intressant koncept. Tyvärr är mysteriet för förutsägbart och historien inte tillräckligt utvecklad för att jag ska tycka riktigt mycket om den, men det är fortfarande en bra bok. Kan tänka mig att den passar perfekt om man är ute efter något lättläst och inte letar efter ett invecklat och svårlöst mysterium, utan bara en mysig bok med härligt flyt. 

//Frida