Scarlet

Titel: Scarlet
Författare: A.C Gaughen
Serie: Scarlet, #1
Antal sidor: 292
Förlag: Bloomsbury Childrens Books
Utgivningsår: 2012

Many readers know the tale of Robin Hood, but they will be swept away by this new version full of action, secrets, and romance.

Posing as one of Robin Hood’s thieves to avoid the wrath of the evil Thief Taker Lord Gisbourne, Scarlet has kept her identity secret from all of Nottinghamshire. Only the Hood and his band know the truth: the agile thief posing as a whip of a boy is actually a fearless young woman with a secret past. Helping the people of Nottingham outwit the corrupt Sheriff of Nottingham could cost Scarlet her life as Gisbourne closes in.

It’s only her fierce loyalty to Robin—whose quick smiles and sharp temper have the rare power to unsettle her—that keeps Scarlet going and makes this fight worth dying for.

Jag har alltid gillat Robin Hood-sagan och har slukat alla retellings jag kommit över, mestadels i film/serie-form, men ändå. Därför var jag ganska så säker på att jag skulle tycka om den här boken. Vilket jag också gjorde. Väldigt mycket faktiskt. Så pass att det nästan blev en fullpoängare.

Scarlet är inte en särskilt actionpackad bok, även om man kanske skulle kunna tro det. Fokus ligger mer på ”vardagliga” händelse, eller ja, vardagliga sett ur karaktärerna perspektiv och relationer mellan karaktärerna. Visst händer det saker, men det är faktiskt inte förrän precis på slutet som tempot går upp och spänningen ökar. Kan tänka mig att vissa nog vill ha lite mer action, men jag gillade handlingen precis som den var.

Den historiska miljön är en stor bidragande faktor till att jag gillar boken så mycket som jag faktiskt gör. Tycker att det är underbart att få leva mig in i Robin Hood-världen med Sherwoodskogen och Nottingham. Jag tycker att Gaughen har lyckats väldigt bra med miljöbeskrivningarna, för det känns verkligen som att man befinner sig i den tidsåldern och på de platserna.

En annan sak som jag tycker mycket om är karaktärerna. Scarlet, Robin, John och Much. Åh, vad jag älskar dem! Hade mer än gärna varit med i deras lilla gäng och smugit omkring med coola slängkappor med stora huvor och skjutit pilbåge. Kemin mellan karaktärerna var det som gjorde att också de mer långsamma partierna av boken, med stjälande och krogbesök, blev riktigt bra. Ville bara ha mer och mer och mer.

Scarlet, huvudpersonen i boken, gillar jag skarp. Hon är tuff, smart (mestadels), står upp för sig själv och är en briljant tjuv samt knivkastare. Hon är också otroligt snäll och försöker hjälpa alla andra så mycket som hon bara kan, trots att hon faktiskt får ta emot en hel del otrevligheter för det. Det enda negativa jag har att säga om henne, vilket också är anledningen till att boken inte får fullpott, är hur hon behandlar Robin och John. Det är rent ut sagt hemskt. Det värsta är nog att hon inte ens verkar vara medveten om hur elak hon faktiskt är. Så många gånger jag fick ont i magen över hur hon betedde sig mot dem. Hur hon lekte med dem. Hade tyckt mycket bättre om boken utan kärlekstriangeln, eller om Gaughen framställt den på ett annorlunda sätt.

Nej, nog pratat om det som jag inte tyckte om, för förutom det jag nyss tog upp älskar jag faktiskt boken rakt igenom. Tror att jag har hittat en ny favorit. Längtar otroligt mycket efter nästa bok och att än en gång få hoppa in i Gaughens värld och följa med karaktärerna på fler äventyr. Till dess får jag nöja mig med att läsa om den här, vilket jag garanterat kommer att göra, i alla fall mina favoritdelar, för jag saknar redan Robin-Hood-gänget och Sherwoodskogen.

Favoritcitat

“We do what we do because there's something we can do about it. Things like 'how long' and 'what if' aren't part of that. It's about the hope, not the horror.” 

// Frida