Törnrosens nyckel

Titel: Törnrosens nyckel
Författare: Tone Almhjell
Serie: -
Antal sidor: 352
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2013

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus

När ett mystiskt paket anländer till familjens hus, vet Lin att det måste vara till henne. I paketet finns en nyckel som visar sig kunna öppna en hemlig dörr i källaren. Hon ramlar rakt ut i ett snöigt, magiskt land med evig vinter, vars invånare är gamla älskade husdjur. Det enda sättet att återvända till vår värld är att hitta den försvunne vinterprinsen och rädda landet Sylver före midnatt. Men det är inte alla i vinterriket som vill att den försvunne prinsen ska hittas…

Törnrosens nyckel är en otroligt mysig fantasybok full av äventyr, magiska världar, starka vänskapsband och färgstarka karaktärer. Den har liknats vid både Narnia och Guldkompassen, och jag förstår verkligen varför, men samtidigt är den faktiskt väldigt unik eftersom Almhjell lyckats göra alla de där vanliga varelserna och de typiska fantasyelementen till sina egna. Till exempel förknippar jag talande djur väldigt mycket med Narnia, men de talande djuren i Törnrosens nyckel känns inte alls som att de hör hemma i Narnia. De hör hemma i Sylver - världen som Almhjell skapat - och på så sätt känns det fortfarande unikt trots att det är ett använt koncept.

Det magiska landet Sylver, där barns älsklingsdjur hamnar när de dör, är en av de störta anledningarna till varför jag tycker om boken så mycket som jag gör. Jag älskar att befinna mig där i det mysiga vinterlandskapet bland alla intressanta älsklingsdjur. Stor eloge till Almhjell som lyckats skapa en värld som man helst aldrig vill lämna. Jag vill också åka skridskor över spegelblanka sjöar, äta nybakade våfflor på Våffelhjärtat, traska omkring på Sylvers gator i skenet av Vandraren och till och med ta mig ta mig över Palissaden för att bekämpa mardrömmar och troll. 

En annan sak som jag älskar med Törnrosens nyckel är dess karaktärer och relationerna dem emellan. Alla, och då menar jag verkligen alla, karaktärer är färgstarka och betydelsefulla för historien. Att man inte riktigt kan veta vem som är god och vem som är ond förstärker läsupplevelsen ännu mer och gör karaktärerna både mer verklighetstrogna och intressanta. Älsklingsdjuren är mina klara favoriter, men jag fastnade även för huvudpersonen Lin. Rätt ofta tycker jag att författare inte riktigt lyckas med att få karaktärernas handlande och tänkande att överensstämma med deras ålder - antingen känns de äldre eller yngre än vad de faktiskt är - men med Lin har Almhjell träffat på pricken rätt. 

Vänskapen mellan Lin och hennes älsklingsdjur Rufus är väldigt fint beskriven. De bryr sig så mycket om varandra och relationen känns så äkta. Dessutom tycker jag att det är otroligt skönt med en bok som inte innehåller en endaste kärleksrelation eller kärlekstriangel. Det är anledningen till varför jag tycker så mycket om middle-grade. Att fokus istället får hamna på andra sorters relationer, som vänskap, är helt underbart.

Handlingsmässigt kan jag tycka att det går lite väl fort fram ibland och jag hade gärna sett att boken var en aning längre eftersom jag tycker så mycket om världen. Samtidigt tycker jag att den snabba takten ökar spänningen och får en att bläddra som en tok i vissa partier eftersom man bara måste få veta vad som ska hända. Det är en väldigt svår balans det där. 

Sammanfattat är Törnrosens nyckel är en mysig bladvändare, med en magisk värld man aldrig vill lämna och intressanta karaktärer som man gärna skulle vilja lära känna på riktigt. Gillar man fartfyllda fantasyäventyr i middle-grade anda är det här definitivt en bok man ska ge en chans. Jag kommer helt klart att hålla ögonen på Tone Almhjell och hoppas på fler böcker i liknade stil av henne i framtiden. 

// Frida