Minirecensioner: Lou x 2

Titel: Laser Ninja
Författare: Julien Neel
Serie: Lou, #5
Antal sidor: 48
Förlag: Wibom Books
Utgivningsår: 2011

Vad är det för en konstig lukt? Lagar Lous mamma mat eller är det katten? Laser Ninja inleds dramatiskt med en husbrand då allt brinner upp men ändå - samma natt får Lou också veta att hon skall få en lillebror. Trots branden ser det mesta ändå ganska ljust ut, Tristan och Lou verkar äntligen få ihop det, ny fin bostad och mammas mage bara växer. Lou läser sin mammas dagbok och får reda på en hel del om mormor och hur det var när mamma lämnade Vällingby för kärleken. Det är roligt och den förklarar en hel del, den där dagboken. Som varför Lous mamma alltid lever i nuet. Samtidigt tornar problemen upp sig på annat håll - är Richard inte redo att bli pappa? Serien om Lou fortsätter oförtrutet att hitta nya läsare och har nu blivit populärare än någonsin. Så missa inte denna oemotståndliga nya del av Lou.

Jag tyckte mer om Laser Ninja än Förälskelser, men jag måste tyvärr säga att seriealbumen på senare tid har förlorat lite av sin charm. De är inte alls så roliga och mysiga som de första böckerna var. Tråkigt! Just det här albumet hade dock sina stunder och i och med att Lou börjar blir äldre kunde man lättare känna igen sig i många av hennes tankar och upplevelser. Det uppskattade jag, men jag saknar fortfarande värmen och humorn från de första böckerna i serien. 

Titel: Kristallåldern
Författare: Julien Neel
Serie: Lou, #6
Antal sidor: 48
Förlag: Wibom Books
Utgivningsår: 2013

Det händer märkliga saker! Stora rosa kristaller har genomborrat stadens hjärta. Lou delar sin tid mellan insamling av data kring kristallerna, att ta hand om lillebror och att dansa på nätterna. Lou får inte riktigt ihop tillvaron och bär på en märklig känsla. Hur fungerar egentligen en deja vu och vad är det egentligen som sker runt omkring Lou? Är detta att bli vuxen? Även om frågorna är många och inget är sig likt kommer läsarna nu äntligen i detta nya album återigen få ta det av Lous värld. Håll utkik efter ledtrådar och hemliga nycklar!

Kristallåldern är utan tvekan det konstigaste och sämsta seriealbumet i Lou-serien. Det var så rörigt alltihop och jag förstod faktiskt inte alls vad boken ville ha sagt. Och varför skulle det helt plötsligt slängas in en massa övernaturliga element? Det passade inte alls! Jag hade någon tanke om att det var för att spegla hur förvirrande tonårstiden kan vara, men jag tycker inte alls att det gjordes på ett bra sätt i så fall. Nej, Kristallåldern var verkligen ingen höjdare, men jag kommer troligtvis att plocka upp nästa bok i serien när den släpps ändå. Jag hoppas att författaren ska hitta tillbaka till humorn och känslan i de första tre böckerna. 

// Frida