Titel: Mystic City
Författare: Theo Lawrence
Serie: Mystic City #1
Aria Rose, youngest scion of one of Mystic City's two ruling rival families, finds herself betrothed to Thomas Foster, the son of her parents' sworn enemies. The union of the two will end the generations-long political feud—and unite all those living in the Aeries, the privileged upper reaches of the city, against the banished mystics who dwell below in the Depths. But Aria doesn't remember falling in love with Thomas; in fact, she wakes one day with huge gaps in her memory. And she can't conceive why her parents would have agreed to unite with the Fosters in the first place. Only when Aria meets Hunter, a gorgeous rebel mystic from the Depths, does she start to have glimmers of recollection—and to understand that he holds the key to unlocking her past. The choices she makes can save or doom the city—including herself.
Det var ett tag sen jag läste ut boken, så jag antar att det är dags för en recension nu. Har blivit så dålig på att uppdatera mig på bloggen, vilket är lite trist, men har en del recensioner på lager nu som kommer att komma upp i veckan.
Har lite blandade tankar om den här boken. Köpte den främst för att jag älskar omslaget, visste knappt vad den skulle handla om, men hade ändå hyfsat höga förväntningar. Blev hur som helst riktigt besviken i början och tyckte det var både tråkigt och förutsägbart allting. Var inte alls sugen på att fortsätta läsa och la ifrån mig boken ett ganska bra tag. Kände till slut ändå att jag var tvungen att ge den en andra chans och tur det för plötsligt vände det och blev hur bra som helst. Bara så där. Vet inte om det var för att jag fastnade för berättarjaget Aria eller för att jag slutade bry mig om alla de där förutsägbara sakerna, men bra blev det. Riktigt bra!
Aria är väl egentligen ingen speciell karaktär på något vis, men jag gillar henne ändå. Framför allt gillar jag Hunter, en mystic som plötsligt dyker upp i hennes liv och tvingar fram små minnesfragment från tiden innan Aria höll på att dö från en överdos av "stic" (som är en drog gjord av energi från dränerade mystics). Åtminstone är det vad alla säger hände. Själv minns hon inte varför hon ens skulle få för sig att göra det. Hur som helst, jag gillar tanken på ett slags övernaturlig människa med speciella krafter, dessa så kallade mystics. Varje mystic är dessutom unik och har sin egen speciella kraft. Men det är också här problemen kommer in. De som leder landet fruktar alla mystics just för sina krafter och för att undvika att de ska försöka ta över och styra över människorna, tvingas de alltså dränera sina krafter varje år. Men allteftersom tiden går och Aira lär känna Hunter bättre, börjar hon inse att det är mer som rör sig under ytan och att hennes pappa, som råkar vara mannen som styr över landet, verkar ha allt annat än goda avsikter med dräneringen av mystics.
Det här var alltså en ganska segstartad bok som sedan vände och blev bättre och bättre. Framåt slutet, när man fått lära känna karaktärerna lite bättre, var det riktigt spännande och nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken. Kan, trots början, ändå rekommendera boken. Om inget annat är den sjukt snygg att ha i bokhyllan ;)
//Agnes
Har lite blandade tankar om den här boken. Köpte den främst för att jag älskar omslaget, visste knappt vad den skulle handla om, men hade ändå hyfsat höga förväntningar. Blev hur som helst riktigt besviken i början och tyckte det var både tråkigt och förutsägbart allting. Var inte alls sugen på att fortsätta läsa och la ifrån mig boken ett ganska bra tag. Kände till slut ändå att jag var tvungen att ge den en andra chans och tur det för plötsligt vände det och blev hur bra som helst. Bara så där. Vet inte om det var för att jag fastnade för berättarjaget Aria eller för att jag slutade bry mig om alla de där förutsägbara sakerna, men bra blev det. Riktigt bra!
Aria är väl egentligen ingen speciell karaktär på något vis, men jag gillar henne ändå. Framför allt gillar jag Hunter, en mystic som plötsligt dyker upp i hennes liv och tvingar fram små minnesfragment från tiden innan Aria höll på att dö från en överdos av "stic" (som är en drog gjord av energi från dränerade mystics). Åtminstone är det vad alla säger hände. Själv minns hon inte varför hon ens skulle få för sig att göra det. Hur som helst, jag gillar tanken på ett slags övernaturlig människa med speciella krafter, dessa så kallade mystics. Varje mystic är dessutom unik och har sin egen speciella kraft. Men det är också här problemen kommer in. De som leder landet fruktar alla mystics just för sina krafter och för att undvika att de ska försöka ta över och styra över människorna, tvingas de alltså dränera sina krafter varje år. Men allteftersom tiden går och Aira lär känna Hunter bättre, börjar hon inse att det är mer som rör sig under ytan och att hennes pappa, som råkar vara mannen som styr över landet, verkar ha allt annat än goda avsikter med dräneringen av mystics.
Det här var alltså en ganska segstartad bok som sedan vände och blev bättre och bättre. Framåt slutet, när man fått lära känna karaktärerna lite bättre, var det riktigt spännande och nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken. Kan, trots början, ändå rekommendera boken. Om inget annat är den sjukt snygg att ha i bokhyllan ;)
//Agnes
Förstår varför du föll för omslaget, det är så snyggt att jag nästan vill läsa boken enbart baserat på det x) Får hoppas att jag tycker om innehållet också :)
SvaraRadera