The Deepest Cut

Titel: The Deepest Cut
Författare: J.A Tempelton
Serie: MacKinnon Curse #1

Sixteen-year-old Riley Williams has been able to see ghosts since the car crash that took her mother’s life and shattered her family. Guilt-ridden over the belief that she’s somehow responsible for her mom’s death, Riley is desperate to see her mother’s elusive spirit to gain her forgiveness.

When her father moves the family to Scotland so they can all start over, Riley believes her life couldn’t get worse––that is until the ghost of nineteen-year-old Ian MacKinnon catches her purposely cutting herself. An uneasy truce quickly turns into friendship, and soon Riley’s falling hard for Ian.

Riley believes her gift could help Ian end the curse that has kept him tied to the land for centuries, but that would mean letting him go forever and she’s not sure she is strong enough to do that. As if her life wasn’t complicated enough, the spirit of the woman who killed Ian returns and she’ll stop at nothing to keep Riley from helping Ian find eternal peace.

Usch, det här är en sån bok som man inte alls gillar egentligen, men som man inte kan sluta läsa bara för att man vill veta hur all kommer att sluta. Hade hoppats på att den här skulle vara bra och hade ganska höga förväntningar på den när jag började läsa. Blev tråkigt nog riktigt besviken. 

Boken handlar om Riley som flyttar till ett stort gammalt hus med sin pappa och bror efter att hennes mamma gått bort i en bilolycka. Eftersom hon var med vid olyckan klandrar hon sig själv och har sedan olyckan kunnat se de döda. Jag gillar själva idén med boken, men det är så mycket som gör att det blir dåligt. Om vi tar spökdelen som ett exempel. Riley träffar Ian, som är ett spöke fast på jorden för all framtid på grund av en förbannelse. Så långt låter det ändå hyfsat. Men att Riley kan röra vid Ian och i stort sett umgås med honom som en vanlig levande människa tycker jag verkar väldigt skumt. De kan i princip göra samma saker som ett vanligt par kan. Med andra ord kan de både kyssa varandra och ha sex om de så vill. Hon kan dessutom känna hans doft (!?)

En annan sak som jag reagerade på var att allt verkade hända så fort. Åtminstone när vi kommer till kärleksbiten. Riley hinner knappt få syn på Ian innan hon säger att hon älskar honom. Hon litar på honom direkt och tänker göra allt för att hjälpa honom ur förbannelsen. När hon sedan behöver information om spöken och förbannelser hittar hon allt direkt genom internet och böcker. Hon behöver knappt leta. Jag vet inte, det känns helt enkelt inte trovärdigt.

Nej tyvärr, det här var ingen bok för mig. Kommer inte läsa vidare i serien, även om denna slutade med en cliffhanger. Det var dessutom en e-bok, vilket gjorde det extra jobbigt att läsa. Det var egentligen inte meningen att det här skulle bli en så negativ recension, men jag antar att det var nödvändigt för att få fram allt jag ville få sagt om boken.

//Agnes