Titel: Det lilla huset i Stora skogen
Författare: Laura Ingalls Wilder
Serie: Lilla huset på prärien, #1
Antal sidor: 159
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2013
Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus
Det var en gång en liten flicka som bodde i Stora skogen i en grå timmerstuga. Det fanns inga andra hus. Det fanns inga vägar. Det fanns inga människor. Det fanns bara träd och vilda djur. Men inne i det lilla huset hos far och mor och systrarna var det varmt och tryggt.
Den lilla flickan hette Laura och det här är den första av böckerna om henne.
Laura Ingalls Wilders böcker om nybyggarlivet i Amerika i slutet av 1800-talet har älskats av generationer. Mest känd är hennes andra bok, Det lilla huset på prärien, som har fått namnge hela serien.
Serien om Laura är en av min mammas favoritserier från barndomen, så när jag såg att första boken, Det lilla huset i Stora skogen, getts ut i en supersöt nyutgåva blev jag väldigt sugen på att läsa den. Det roliga med de här böckerna är att de till viss del är självbiografiska och handlar om författarens liv. Detta ger en väldigt fin inblick i hur nybyggarlivet kunde se ut för en liten flicka i USA.
Det lilla huset i stora skogen är ingen fartfylld bok och ibland känns den mer som en faktabok än en skönlitterär bok, men det ligger ändå något väldigt mysigt och sött över historien. Det är så avskalat och enkelt - på ett bra sätt! Ingalls Wilder beskriver på ett målande och detaljrikt sätt hur livet kan se ut i nybyggarfamilj. Det blir mycket smörkärnande, matlagning, jagande, byggande och liknande och det är faktiskt riktigt intressant att se hur man levde på den tiden, men också hur mycket de verkade uppskatta allt de hade. Det finns till exempel en scen där barnen får julklappar bestående av vantar och en polkagris och de blir så otroligt lyckliga över de där små sakerna. Lite kontraster om man jämför med idag.
Det finns ingen riktig röd tråd i boken och upplägget känns väldigt dagboksliknande. Det är lösryckta händelser och inga cliffhangers så långt ögat kan nå, vilket troligtvis beror på att historien bygger på författarens egna upplevelser. Hon har helt enkelt plockat med det hon kommer ihåg eller det som hon tycker är mest intressant. Detta kan vara både positivt och negativt, men personligen tycker jag att det är lite jobbigt att det inte finns något riktigt "mål" med boken. Jag föredrar när det finns en tydligare tråd och när tidiga händelserna på olika sett kan kopplas till händelser långt senare i boken.
Det här blir ganska kort recension eftersom det inte finns så mycket mer att säga om boken. Gillar man långsamma, mysiga böcker med självbiografiska inslag kan jag rekommendera den här, men om man vill ha en bok som följer en mer klassisk dramaturgisk modell och som innehåller mycket action är det här inte rätt bok.
//Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar