Författare: Laura Howard
Serie: The Danaan Trilogy #2
Antal sidor: 172
Utgivningsår: 2014
Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus | Amazon
Allison thought it was crazy enough when she found out her father, Liam, wasn't entirely human. But now she has to join his magical allies to unravel his former mistress's plans. Aoife wants to keep Allison's parents apart forever.
Despite Allison's efforts to keep Ethan, the only guy she's ever cared about, out of this supernatural mess, fate keeps throwing him back into the mix.
Will Allison be able to find the amulet that holds the enchantment Aoife placed on Liam and destroy it? Are Ethan' s feelings for Allison strong enough to endure the magic of the Tuatha De Danaan?
Den andra delen i Danaantrilogin börjar precis där den första boken slutade - perfekt för seriesträckläsning med andra ord. Det känns nästan som om det hade kunnat vara en enda lång bok, alternativt en duologi, istället för en trilogi. Cliffhangersen i slutet av första och andra boken går visserligen förlorade då, men Stone of Destiny känns väldigt mycket som en typisk "mellanbok" och jag tror att den hade vunnit på att förkortas och integreras i de andra två böckerna.
Det finns många väldigt bra scener i Stone of Destiny, men också några som hade kunnat redigeras bort utan att göra historien sämre. Snarare bättre. Jag saknar nämligen lite av spänningen och tempot från första boken. Det blir som sagt lite mycket "mellanscener" som jag inte riktigt upplever bidrar till att föra historien framåt. Inte för att alla scener måste göra det, men med tanke på hur kort boken är och de förväntningar som första boken gav, känner jag att det krävs mer. Mer spänning. Mer tempo. Mer mysterium. Bara mer, helt enkelt.
Jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt att läsa om älvorna och nu när jag äntligen lärt mig alla namn är det betydligt lättare att hänga med. Att vi dessutom inte presenteras för alltför många nya karaktärer underlättar förstås också. Det är fortfarande inte helt lätt att veta var man har älvorna och de går från goda till onda och tillbaka igen på mindre än en sekund, men jag tycker ändå att det har blivit lättare att lista ut deras planer i förväg. Och det är lite tråkigt. Lite av charmen med dem är ju just att inte veta.
Av förklarliga skäl riktas fokus in på Allison, Liam, älvorna och Ethan i den här boken, men jag måste ändå säga att jag saknade Allisons morföräldrar, hennes mamma och hennes kusin. Jag tyckte så mycket om de där familj- och kompisrelationerna i första boken. Inte för att de andra karaktärerna och relationerna dem emellan är tråkiga på något sätt, tvärtom. Jag tycker att Howard är väldigt duktig på att skapa intressanta karaktärer och fina relationer, men det hindrar mig inte från att sakna sådant som fanns med i, och som jag tyckte mycket om i första boken.
I min recension av första boken skrev jag att jag tyckte att kärlekshistorien var bland det sötaste någonsin, men tyvärr kan jag inte riktigt stå för det längre. Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag tycker att Ethan har blivit lite creepy. Vissa scener mellan honom och Allison känns bara så himla konstiga och ja, creepy på något sätt. Kemin dem emellan känns inte alls som tidigare och jag tycker mest att scenerna när de är tillsammans är "himla med ögonen"-jobbiga och inte alls särskilt söta. Nej, Ethan och Allisons kärlekshistoria klarar jag mig definitivt utan nu. Den var betydligt bättre när den bara fanns med i bakgrunden.
Som ni säkert lagt märke till vid det här laget, var Stone of Destiny lite av en besvikelse. Jag tyckte så väldigt mycket om första boken och förväntningarna blev nog lite för höga. Missförstå mig inte. Jag tycker fortfarande att det är en bra och underhållande bok och jag kommer garanterat att läsa den sista boken, men det var för många element som störde mig för att den ska kunna få ett lika gott betyg som första boken. Nu håller jag istället tummarna för att sista boken ska leverera och ge serien det där perfekta avslutet som den förtjänar.
//Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar