Röd som blod

Titel: Röd som blod
Författare: Salla Simukka
Serie: Lumikki Andersson, #1
Antal sidor: 240
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2014

Kan tex köpas här: Adlibris | Bokus
Efter att tidigare ha varit mobbad har sjuttonåriga Lumikki Andersson bestämt sig för att hålla sig på sin kant och göra sin egen grej. Men allt ställs på ända när hon hittar tvättade sedlar i skolans mörkrum. Det visar sig att tre av skolans elever har kommit över plastpåsar fulla med blodiga sedlar och snart är Lumikki indragen i en härva av internationell narkotikasmuggling. Dessutom misstänker Elisa, en av de tre eleverna, att hennes pappa som är narkotikapolis är involverad i det hela. Lumikki tvingas med på en livsfarlig flykt undan ryska och estniska kriminella.

Det är den kallaste vintern i mannaminne och gatorna i Tampere är inbäddade i ett gnistrande vitt täcke. Och inget är så rött som blod i snö.

Första delen i en thrillertrilogi om Lumikki.


Jag har velat läsa Röd som blod sedan jag hörde talas om den första gången och hoppade bokstavligen upp och ner av glädje när jag fick ett förhandsexemplar av förlaget. Supermånga tack till Rabén & Sjögren! Boken beskrivs som en thriller och egentligen är det inte en genren jag inte läser särskilt mycket av, men det kommer definitivt att bli ändring på det nu, för hjälp vad bra Röd som blod är. Den överträffade alla mina förväntningar och mer. 

Att läsa Röd som blod är lite är som att åka flumride, fast med den där sista backen om och om igen. Det är nämligen spännande rakt igenom och man får samma pirr i magen som när man åker karuseller. När man väl har öppnat första sidan är det omöjligt att lägga den ifrån sig och man sitter som fastklistrad till sista sida. Beroendeframkallande är bara förnamnet. Det kanske inte är helt trovärdigt alla gånger, men jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om det för det var otroligt länge sedan jag verkligen sögs in i en historia på det sättet och jag har saknat det så. Röd som blod påminde mig verkligen om varför jag älskar att läsa så mycket. 

Lumikki är verkligen en superhärlig huvudkaraktär. Otroligt stark, självständig, smart och modig. Hon har gått igenom så mycket hemskt i sitt liv, men ändå lyckats ta sig upp igen. Det är väldigt starkt och jag beundrar henne för att hon inte går in i världens hämndmode så fort som rollerna blir ombytta. Där är en incident i boken, men hon ångrar det som hände och det gör henne om möjligt ännu starkare. Det visar verkligen att våld och hemskheter aldrig är lösningen, även om det till en början kanske verkar vara den enda utvägen. Bredvid Lumikki blir de andra karaktärerna ganska bleka, men de fyller sin roll och i det här fallet räcker det faktiskt. Det hade inte blivit detsamma om inte Lumikki fått stå i strålkastarljuset. 

Lumikki blir i början av boken indragen i en trasslig härva av maffiasort och det är både spännande och lite smått panikartat att läsa om hur hon ska försöka lösa det hela. Hjärtat dunkar som tokigt och jag vet knappt vart jag ska bli av när det blir som mest intensivt. Det är omöjligt att veta vart historien ska ta vägen och du sitter på helspänn hela tiden, både livrädd och superspänd på vad som ska hända härnäst. Det var länge sedan en bok fick mig så engagerad. Simukka har gjort ett fantastiskt jobb på den fronten. Och med hela boken för den delen. Jag är totalsåld. 

Röd som blod är som bäst när man kastar sig in i den utan att veta alltför mycket på förhand, så jag vill inte ta upp för mycket i recensionen. Det enda ni behöver veta att det är en en fantastisk start på en lovande ny serie, som garanterat inte kommer att lämna dig oberörd. Jag längtar redan ihjäl mig till uppföljaren och hoppas verkligen att fler ska upptäcka Lumikki-seriens charm. 

//Frida